Verkställande Direktör har ordet

VD har ordet

När jag i förra Nyhetsbrevet avslutade min spalt med ”väl mött inför ett spännande 2020” så visste jag av naturliga skäl inte vad som skulle hända härnäst. Oavsett om 2020 hittills varit spännande eller inte så har det varit väldigt händelserikt. Jag vill därför den här gången börja med en önskning om att alla som läser detta är friska och att den ekonomiska effekten av COVID-19 krisen inte har varit alltför påfrestande.

Men den ekonomiska smällen av COVID-19 är utan motstycke i modern tid. Volatiliteten på oljemarknaden är ofattbar. Att vi i skrivande stund ser oljepriser under USD 10 per fat för WTI är något jag aldrig trodde jag skulle uppleva – speciellt eftersom WTI-priset ALDRIG gått under USD 10 per fat i modern tid.

WTI råoljan började handlas på börsen som en råvara den 1 januari 1986 och det lägsta priset som det handlats på sedan dess var 10,25 fatet (31 mars 1986). Vi lever i en perfekt storm, där COVID-19 har orsakat ett fantastisk efterfrågetapp på cirka 30 – 35 miljoner fat om dagen, samtidigt som världens producenter fortsätter att pumpa ut över 100 miljoner fat om dagen. Matematiken är enkel. Vi drunknar i olja.

Jag är orolig. Orolig för hur COVID-19 påverkar samhällsekonomin. Orolig för att bli smittad. Orolig för att vi måste skära ner på personal och effekten på individuella familjer. Orolig för effekten av både oljeindustrins femåriga kontinuerliga nedskärning vad gäller oljeinvesteringar och nuvarande förintelse av oljeproducenter på grund av effekten av ett nedstängt samhälle.

Det sistnämnda kommer att sluta cirkeln. Eller rättare sagt cykeln. Råvarumarknaden är cyklisk, den går upp och ner. Just nu är vi i en botten så djup som vi nog inte skådat sedan Anthony Lucas borrade in i Spindletop Hill i Texas 1901 och dränkte Texas i olja. År 1900 producerade hela Texas totalt 836 000 fat olja under hela året. Bara Spindletop-1 sprutade över 100 000 fat om dagen! Knappt ett år senare så producerade enbart Spindletop fältet över 17 000 000 fat under 365 dagar. Ser ni parallellen? Ett fat olja kostade då endast USD 0,03, vilket då var billigare än motsvarande mängd vatten.

COVID-19 kommer att passera. Och när det passerat så kommer världen sakta men säkert återgå till att använda olja och dess produkter. Men då kommer oljeindustrin inte kunna leverera de volymerna som krävs. En redan slagen sektor – oljeprisnedgången 2014-2020 – har nu blivit totalt desarmerad (COVID-19). Oljeprisnedgången 2014 gjorde att kapitalinvesteringar i industrin halverades under 3 år (2015 – 2018). Schifferoljan i USA, som matades av billiga lån från Wall Street, är olönsam på USD 40 – 60 fatet, och när efterfrågan återgår till pre-COVID-19 så kommer vi som sagt inte att kunna tillgodose efterfrågan.

Så kallad högkostnadsolja, som till exempel Ultra Deepwater Gulf of Mexico, Kanadas oljesand (4,9 miljoner fat per dag) och amerikansk schifferolja (cirka 9 miljoner fat per dag) kommer att försvinna ganska snabbt. Visst, det går att koppla på ganska snabbt igen, men räkna med att mellan 25 – 50 procent inte kommer tillbaka förrän vi har ett mycket högre oljepris. Matematiken är på nytt enkel. När efterfrågan överstiger tillgången så stiger priserna. Och cirkeln är, återigen, sluten. Lösningen på låga oljepriser, är låga oljepriser. Lika sant som lösningen på höga priser är höga priser.

Men på Maha står vi väl rustade. Vi gillar faktiskt när det är turbulent på marknaden (fast kanske inte så här turbulent) – det skapar möjligheter. Vi har en stark kassa om omkring 225 miljoner kronor (vid årsskiftet) som vi kommer att använda till att köpa bra tillgångar av de bolag som nu tvingas att sälja. Ett sådant exempel är Dome AB Inc som vi köpte i slutet av mars i år för USD 4 miljoner. Dome AB Inc satt på nästan 3 miljoner 2P-reserver som vi köpte mycket förmånligt. Faktiskt så köpte vi det till (nästan) hälften av vad deras producerande brunnar var värda i början av 2020. Illinois Basin-tillgångarna är helt vanliga oljebrunnar och tillhör inte de okonventionella schifferoljetillgångarna som ligger vid avgrunden. Det är istället brunnar med låg riskprofil, som kommer att tillföra bra kassaflöde när WTI återvänder till runt USD 20–25 fatet. Genom mer borrande kommer vi kunna öka produktionen till över 1 000 fat om dagen.

COVID-19 har härjat som en löpeld i Brasilien, och effekten har varit brutal. Detta har gjort att vi blivit tvungna att dra ner på oljeproduktionen vid Tie-fältet eftersom våra naturgaskunder har stängt ner temporärt. Det har gjort att vi inte haft kapacitet att hantera mängden överbliven naturgas, vilket i sin tur orsakar att vi måste reducera oljeproduktionen. Å andra sidan så har produktionen ökat på Tartaruga efter det att vi testade klart 107D.

Naturgasen på Tie-fältet har varit den konstanta flaskhalsen. För att minimera den negativa effekten på utebliven oljeproduktion så har vi förhandlat in ytterligare en slutkund till CDGN, vilket gör att vi blir mindre beroende på slutkunderna av gasen. Ju mer kunder vi har ju mindre exponerade blir vi om någon kund inte kan ta emot gasen. Dessutom så har vi förhandlat fram ett kontrakt med Enerflex för 2 stora gaskompressorer som skall kunna återinjicera oanvänd gas i Tie-reservoaren. Kontraktet löper på minst 5 år och ger oss flexibiliteten att kunna återinjicera upp till 100 procent av vår associerade naturgas. Målet är naturligtvis att sälja så mycket gas som möjligt, men om någon eller några av våra kunder inte kan ta emot gasen så behöver vi inte reducera oljevolymerna för det. Kompressorerna är på väg till Brasilien, och skall vara färdiga för drift i september.

Sist men inte minst vill jag nämna bolagsstämman, som hålls i Stockholm den 27 maj. På grund av smittrisken så undanber vi er att fysiskt närvara vid stämman. Vi ber er i stället att ladda ner kallelsen och röstformuläret från vår hemsida och rösta via posten i år.

Jag sänder mina varmaste tankar till er alla. Låt oss tillsammans kämpa oss tillbaka till en mer normal vardag.

Jonas Lindvall
Verkställande Direktör

View Full PDF Newsletter